Dag 16-18    26/3-28/3
Tawang

Nu har vi varit i Tawang 3 dagar. Staden ligger på 3000 meters höjd utspridd på berget. Det känns när man går. Vi bor på 3:e våningen utan hiss. Sista våningen är kämpig. Nu är vi i trakter dit man inte kan komma utom med bil på slingrande smala bergsvägar. Det tar ca 15 timmar från låglandet. Det går också att komma hit med helikopter!!

Vi har besökt världens näst största Buddistkloster. Här finns det ca 550 munkar varav ca 250 studenter. Det är jättestort. Här som överallt annars är det rent och snyggt och med fantastiska målningar.

Tawang Monastery  400 år gammalt

Munkar

Torkning av ris

Köket

Vi har även besökt ett barnhem och ett hem för äldre. På barnhemmet bor det bara flickor och alla kommer från besvärliga förhållanden. Vi kan inte föreställa oss hur fattigt de har det. Här på hemmet bor de och får utbildning. Alla flickorna hälsar och smilar och skrattar mycket.

Det är kul med ballonger

Ordning och reda

I anslutning till barnhemmet finns också ett äldreboende. Det var söndag och då äter barnen och de gamla tillsammans. Det är militären som sponsrar med maten. Alla flickorna går i samlad trupp upp till äldreboendet och sätter sig på golvet i rader. Allt under mycket ordnade former.

Disiplin

 De gamla sitter bakom lite högre bord och de ser väldigt gamla ut. Här finns inte mycket till äldrevård, men de har en plats att bo på och de får mat.  Hemmen drivs med pengar från olika utländska hjälp- organisationer och privata givare.

Vi besökte även en internatskola. Vi träffade rektorn, som berättade om skolan. Här gick det både pojkar och flickor och allt var mycket välordnat. Barnen bodde på skolan. Man sponsrar barnen vid högre utbildning och bekostar då internaten i andra delar av Indien, hela vägen upp till universitetsutbildning. Tanken är att en del ungdomar skall komma tillbaka och bli lärare på skolan. Det är svårt att rekrytera lärare från andra delar av Indien, då vill ha dubbelt betalt, ca INR 40 till 50 000/mån, och det har skolan inte råd med.

Barnen har ett dagsschema, måndag till lördag, som börja med väckning 04:30 följs sedan med olika aktiviteter precis hela dagen fram till att lamporna släcks 21:30. Ett tufft schema med ingen plats för egen tid.

Schema

Det sker trots allt en hel del gott också, men behoven är enorma.

Vi har pratat med kvinnor som sitter vid vägbyggen och knackar sten hela dagen. De utsätter sig för stora risker. De flesta hade ett tygstycke, som täckte munnen, men de kan hur lätt som helst få en flisa i ögonen och då är det kört. På fingrarna hade de små slangbitar som skydd för hammaren. Två män stod med en tryckluftsborr för att dela de stora stenblocken. De hade varken hörselskydd eller handskar. Här finns inte tillstymmelse till säkerhet.

Glad trots tuffa villkor

Fingerskydd

Lunchpaus

En del av vårt sällskap skulle åka en längre dagstur igår. Vi hoppade av, då vi inte var så intresserade att sitta på jobbiga vägar i 8-10 timmar. De kom tillbaka vid lunch. Vägen de skulle åka var blockerad av ett ras, som inträffade vid 5-tiden dagen innan. Bara tur att de inte var på andra sidan raset.

I förmiddag har vi varit på besök i en bergsby. Vi fick gå upp en massa trappor för att komma till byn. Tufft på denna höga höjd. Byhövdingen, som vi tror, stod nedanför och tog oss alla i hand och hälsade oss välkomna. Vi blev inbjudna till hans bostad. Där var mycket fint. Huset är 300 år gammalt och har varit i släkten hela tiden. Man sätter alltid skorna, när man går in i någons bostad. Golvet var fina breda träplankor och det fanns tre sängar och en eldstad. Grytor och andra kärl stod fint uppradade på hyllor utmed väggarna. Huset är byggt av sten och väggarna är nog en halv meter tjocka. Vi blev bjudna på milktee och någon sorts tilltugg gjort på ris.

Det regnade och åskade rejält medan vi var i byn. Vi blev inbjudna till ett annat hem för att vänta ut regnet. De var mycket fattigare och hade inte så mycket, men vi blev bjudna på samma bröd och risvin.

Risvin

Det är inte speciellt gott, men man kan inte tacka nej. Gästfriheten här är mycket stor. Barnen flockades kring oss som vanligt. En liten flicka, kanske 7-8 år, gick omkring med sin lillasyster på ryggen. Den lilla var kanske året.

Här skyddar vi oss från regnet

Små barnpigor

Regnet slutade aldrig så vi fick gå tillbaka till bilarna i regnet och blev förstås ganska blöta.
I morgon skall vi åka härifrån igen. Hoppas att vägarna är OK. Vi skall ju upp till 4000 meters höjd och det kan ha kommit snö

Nu bor vi återigen på ett hotell som har WiFi i receptionen. Nätet är slött så tyvärr blir det inga bilder.

Dag 12 22/3
Majuli Island

I natt hade vi ett våldsamt åskväder med riktiga skyfall som kom i omgångar, det riktigt dånade på plåttaket.

efter regnet

Idag känner jag mig mycket bättre. I förmiddags har vi varit ute med en av bilarna, bara Hans, jag och Baro, på två stycken Satras  (kloster). I det första gjorde man olika masker, som sedan användes vid festivaler. Munken, som visade oss,  tog på sig en mask och poserade. Med några enkla rörelser blev han figuren han hade på huvudet. Vi fick också se hur de byggde upp maskerna. Vi köpte en.

I nästa Satra bodde det munkar som tillhör sekten Clean people, vilket, innebär att de inte berör en annan människa inte heller rör kläder som kommer utanför klostret. Intressant hur man kan leva sina liv på olika sätt.

Bönesal

Munk

Utefter vägen tittade vi också på kvinnor som väver.

På eftermiddagen lämnade vi Majuli och åter med färja över Brahmaputra. Vi chartrade åter en båt. Det blev en hel del palaver, då någon myndighetsperson först körde på båten. (Det fanns bara plats för våra bilar). Men till sist fick han ge sig och backa av igen.  Det känns bra att ha en egen båt och inte behöva åka en överbelastad färja.

När vi gick upp för trappan till våra rum på hotellet i Jorhart möttes vi av två raserade rum och högar av tegelsten. Det såg ut som om de höll på att riva hotellet, vilket också är nästan sant. Man skall bygga väg och en del av hotellet ligger i vägen, så då river man den delen!!!

Halvt hotell 

Vi har sett utmed vägen att alla byggnader, som ligger nära vägen, håller på att rivas och nya byggs upp precis bakom,  Detta på grund av att vägen ska breddas och bli en motorväg med fyra filer.

Dag 13 23/3
Jorhat - Nameri NP

Efter frukost lämnade vi Jorhart för att åka vidare till Nameri NP. Vi åkte norrut på en bro över den väldiga floden Brahmaputra, som är världens 4:e längsta flod.

Idag och i morgon är det helg i Indien, Holi. Då kastar man färgpulver i alla färger på varandra och festar hej vilt. På vägen stannade vi vid en festplats. Det var förmiddag och de var redan igång. Tjejer och killar dansade kring en stång som stod i en stor lerpöl. Alla var helt indränkta i lera och färger och hade mycket kul. Vi blev inblandade i det hela och fick också dansa och färg på oss, men vi slapp leran. Kul upplevelse

Holi

Väl framme vid Nameri Nationalpark gick vi en runda utanför parken men det var inget att hurra för, inte en fågel så långt ögat kunde se.
Vi bor på en fin camp. Man kan säga att omgivningarna här inbjuder till en längre vistelse än bara en natt. Det är ljuvligt att sitta ute under taket i mörkret och lyssna på alla ljuden

Solnedgång

Gick till sängs tidigt, då vi skall upp klockan 5 i morgon för en förmiddagsvandring.


Dag 14 24/3
Nameri NP - Bomdila

Uppe med tuppen. Åkte en liten båt över ett biflöde till Brahmaputra in i Nationalparken. Vi gick styvt 3 timmar. Här finns elefant, tiger och många andra djur. Vi måste ha beväpnad vakt med oss, men här verkar relativt ofarligt. Vi såg en del fåglar och så en elefant, som stod och betade i det höga gräset. Han upptäckte inte oss.

Efter vandringen fick vi frukost och sen är vi på väg igen. Nu har vi nått Bomdila uppe i bergen. Hela staden ligger på  en bergssida. Vi är på 2500 meter högt nu. Vägen har gått uppför och nerför branta berg och vägen har mestadels varit mycket smal. Hemma hade inte två bilar kunnat mötas, men här finns det inga hinder.

Bergsby

Bergsväg

Vår driver är en ung kille, men han vet var han har sin bil och vi tycker att han kör säkert (efter indiska förhållande). Längs med vägen går det kor, getter, hundar och lite andra djur. Rätt vad det är så kanske det står en ko eller en get mitt på vägen. Hundarna sover gärna vid vägkanten. Jag har sett en del handikappade hundar och de får säkert en smäll då och då av bilarna
.

Här i bergen bor det olika minoritetsfolk, bl a Monpas. Många liknar tibetaner och är inte alls lika övriga indier, de  är till stor del buddister med stora likheter med den Tibetanska buddismen.

Idag har vi rest från djungel med bambuträd och andra lövträd till mer av barrträd i olika former. Temperaturen har sjunkit från ca 30 - 35 grader till ca 17. Nu är det värmefläkt som gäller istället för som tidigare takfläkt för att få kyla i rummet. Det är skitkallt på rummet, men vi får stora täcken och har varma kläder, så det går bra att sova här. Värdshuset där vi bor drevs tidigare som ett Home Stay med bara två rum men har nu utvecklats till ett Guest House med sex rum. Mycket trevligt.

Middag. Det är kallt

Trevliga värdar

På vägen hit har vi har passerat ett stort antal militära bataljoner, med säkert 10 000 militärer troligen ännu fler, som är baserade här som ett skydd mot Kina, som 1962 hävdade att denna del av Indien egentligen tillhör Kina. Detta utvecklades då till ett krig mellan länderna där Kina tog sig ända ner till Tezpur men genom förhandlingar återgick länderna att acceptera de gamla landsgränserna. 1962 hade Indien inget försvar värt namnet, det är väl tanke på det som man idag har dessa militärer placerade just i denna regionen.


Dag 15  25/3
Bomdila - Tawang

Sidan om värdshuset finns ett buddistiskt kloster, som vi gick till. Det är mycket vackert. Allt är rent och prydligt runtom och själva byggnaderna är fantastiskt utsmyckade. Vi pratade med två munkar som berättade att det bor 250 munkar där. Pojkarna kommer hit när de är ca 9-10 år.  Många stannar på klostret hela livet, men det är inget krav att stanna utan man är fri att avsluta sin vistelse när man önskar.

Vi rör oss nu i buddistiska trakter. Många bor i skjul, men vi ser också många fina stenhus. Vi upplever det som om att här är mycket renare än tidigare. Fint och prydligt runt husen.

Idag hade vi en lång färd framför oss till Tawang, ca 180 km.
Under resan passerade vi ett pass på 4100 möh med fantastiska vyer med några av Himalayas toppar på ca 5000 meters höjd där snön ligger kvar.

Sela-passet 4100 möh

Himalaya

Vägarna är som tidigare. Vi åker på smala vägar med jättestup på ena sidan och rakt upp på andra. De är oftast dåliga så det går inte att köra fort. Oftast 30-40 km/timmen. Jag (G) trodde att jag skulle sitta på helspänn hela tiden. Höjder är inte min grej, men man vänjer sig. Med ytterligare några stopp för te och lunch kom vi till ett tjusigt vattenfall som var mäktigt, säkert 50 - 60 m fallhöjd.

"Offerrök". Huset vi bodde i Bombdilla.

Väl framme i Tawang strax innan klockan sex hade det blivit mörkt och temperaturen sjunkit till 11 grader.
Hotellet är fint, säkert inte så gammalt men kallt som satan med endast en liten el värmare som vi kunde sätta på. Det är tufft när det så kallt på rummet. Men vi har gott om varma kläder och som sagt man vänjer sig.

Hotellet i Tawang

Från en annan vinkel. Kontraster.

Vi vill ju gärna fotografera människor vi möter, men de är minst lika intresserade av att fotografera oss. Det är ju inte så många vita människor som rör sig i dessa trakter. Ibland när vi har fikapaus så kommer de och vill bli fotade tillsammans med oss och ibland kan man se att de tar smygfoto på oss. De är precis som vi.  De är lätta att få kontakt med och alltid får man ett smile. Många kan engelska och vill gärna prata.

Kul att bli fotograferad ihop med "vitingar"