Dag 16-18    26/3-28/3
Tawang

Nu har vi varit i Tawang 3 dagar. Staden ligger på 3000 meters höjd utspridd på berget. Det känns när man går. Vi bor på 3:e våningen utan hiss. Sista våningen är kämpig. Nu är vi i trakter dit man inte kan komma utom med bil på slingrande smala bergsvägar. Det tar ca 15 timmar från låglandet. Det går också att komma hit med helikopter!!

Vi har besökt världens näst största Buddistkloster. Här finns det ca 550 munkar varav ca 250 studenter. Det är jättestort. Här som överallt annars är det rent och snyggt och med fantastiska målningar.

Tawang Monastery  400 år gammalt

Munkar

Torkning av ris

Köket

Vi har även besökt ett barnhem och ett hem för äldre. På barnhemmet bor det bara flickor och alla kommer från besvärliga förhållanden. Vi kan inte föreställa oss hur fattigt de har det. Här på hemmet bor de och får utbildning. Alla flickorna hälsar och smilar och skrattar mycket.

Det är kul med ballonger

Ordning och reda

I anslutning till barnhemmet finns också ett äldreboende. Det var söndag och då äter barnen och de gamla tillsammans. Det är militären som sponsrar med maten. Alla flickorna går i samlad trupp upp till äldreboendet och sätter sig på golvet i rader. Allt under mycket ordnade former.

Disiplin

 De gamla sitter bakom lite högre bord och de ser väldigt gamla ut. Här finns inte mycket till äldrevård, men de har en plats att bo på och de får mat.  Hemmen drivs med pengar från olika utländska hjälp- organisationer och privata givare.

Vi besökte även en internatskola. Vi träffade rektorn, som berättade om skolan. Här gick det både pojkar och flickor och allt var mycket välordnat. Barnen bodde på skolan. Man sponsrar barnen vid högre utbildning och bekostar då internaten i andra delar av Indien, hela vägen upp till universitetsutbildning. Tanken är att en del ungdomar skall komma tillbaka och bli lärare på skolan. Det är svårt att rekrytera lärare från andra delar av Indien, då vill ha dubbelt betalt, ca INR 40 till 50 000/mån, och det har skolan inte råd med.

Barnen har ett dagsschema, måndag till lördag, som börja med väckning 04:30 följs sedan med olika aktiviteter precis hela dagen fram till att lamporna släcks 21:30. Ett tufft schema med ingen plats för egen tid.

Schema

Det sker trots allt en hel del gott också, men behoven är enorma.

Vi har pratat med kvinnor som sitter vid vägbyggen och knackar sten hela dagen. De utsätter sig för stora risker. De flesta hade ett tygstycke, som täckte munnen, men de kan hur lätt som helst få en flisa i ögonen och då är det kört. På fingrarna hade de små slangbitar som skydd för hammaren. Två män stod med en tryckluftsborr för att dela de stora stenblocken. De hade varken hörselskydd eller handskar. Här finns inte tillstymmelse till säkerhet.

Glad trots tuffa villkor

Fingerskydd

Lunchpaus

En del av vårt sällskap skulle åka en längre dagstur igår. Vi hoppade av, då vi inte var så intresserade att sitta på jobbiga vägar i 8-10 timmar. De kom tillbaka vid lunch. Vägen de skulle åka var blockerad av ett ras, som inträffade vid 5-tiden dagen innan. Bara tur att de inte var på andra sidan raset.

I förmiddag har vi varit på besök i en bergsby. Vi fick gå upp en massa trappor för att komma till byn. Tufft på denna höga höjd. Byhövdingen, som vi tror, stod nedanför och tog oss alla i hand och hälsade oss välkomna. Vi blev inbjudna till hans bostad. Där var mycket fint. Huset är 300 år gammalt och har varit i släkten hela tiden. Man sätter alltid skorna, när man går in i någons bostad. Golvet var fina breda träplankor och det fanns tre sängar och en eldstad. Grytor och andra kärl stod fint uppradade på hyllor utmed väggarna. Huset är byggt av sten och väggarna är nog en halv meter tjocka. Vi blev bjudna på milktee och någon sorts tilltugg gjort på ris.

Det regnade och åskade rejält medan vi var i byn. Vi blev inbjudna till ett annat hem för att vänta ut regnet. De var mycket fattigare och hade inte så mycket, men vi blev bjudna på samma bröd och risvin.

Risvin

Det är inte speciellt gott, men man kan inte tacka nej. Gästfriheten här är mycket stor. Barnen flockades kring oss som vanligt. En liten flicka, kanske 7-8 år, gick omkring med sin lillasyster på ryggen. Den lilla var kanske året.

Här skyddar vi oss från regnet

Små barnpigor

Regnet slutade aldrig så vi fick gå tillbaka till bilarna i regnet och blev förstås ganska blöta.
I morgon skall vi åka härifrån igen. Hoppas att vägarna är OK. Vi skall ju upp till 4000 meters höjd och det kan ha kommit snö