Vi har varit utan telenät och internet ett antal dagar. I kväll bor vi på ett hotell, som har WiFi, men sedan dröjer det nog ett antal dagar innan vi kan skriva igen. Vi skall försöka lägga till lite bilder också, men det är inte så lätt. Nätet här är mycket långsamt. Lite bilder från  tempelbesök i Guwahati

Flickprat

Blommor är gott

Ganesha

Dag 7 17/3
Idag har vi kört till naturreservatet Kaziranga. Vi åker i tre bilar, riktigt lyxigt. Det är med livet som insats men åker på vägarna här. Det kör om lite hur som helst, och på 2-filig "motorväg" mötte vi bl.a.  en lastbil och det är inte ovanligt. Om han kommer från en biväg och skall till höger (vänstertrafik)  kan han inte köra ut på rätt väg, då mitten på motorvägen är plantering. Så då kör man mot trafiken i stället tills man kan vända.
Lodgen där vi bor är OK, men jag hittade en stor, säkert 12 cm lång snigel. Inte så kul. Hans kastade ut den, men i natt när jag var uppe så kom det en ny lika stor snigel krypande över golvet. De tar sig in under ytterdörren. Hoppas att vi inte får in fler. De kan ju krypa in i ryggsäckarna. Huuu!!

Dag 8. 18/3
I natt har jag, Gunnel,  varit dålig i magen och inte fått sova, så tyvärr fick jag avstå från morgonsafarin i Parken. Sitter nu och väntar på att de andra kommer tillbaka. Jag har sovit hela förmiddagen och det känns som om magen lugnat sig. Vi har tillsammans med ett annat par bokat en extra safari i eftermiddag.
Vi blev hela gruppen. Det fanns inte så mycket djur, som vi trott och tigern lyste med sin frånvaro. De enda spår av tiger vi såg, var på ett träd där tigern vässat sina klor. Vi såg många noshörningar och fåglar.

Dag 9 19/3
Idag har det varit en tuff dag. Vi gick upp klockan kvart över fyra och klockan fem satt vi på elefanter som tog oss ut i bushen. Vi kom riktigt nära djuren, mest noshörningar. Vi såg en liten unge, som bara var 10 dagar gammal. Det gick inte att komma nära, för mamman fanns där hela tiden och skyddade sin unge.

Efter elefantsafarin och frukost åkte vi ut med jeeparna. Nu körde vi en annan väg än igår och vi såg många djur. Noshörningar, vattenbufflar, olika sorters "hjortar", vildsvin, massor av fåglar och så elefanter. Vi blev nästan jagade av en elefant. Han gillade oss inte alls och var mycket aggressiv. Han blev väldigt närgången och vi fick panikbacka. Till sist skrek vår driver jättehögt och då lugnade den sig lite. Vi fick vänta en god stund innan vi kunde köra förbi honom då han stod vid sidan av vägen och högg koll på oss. Till sist lunkade han iväg. Pulsen var då väldigt hög på oss. Elefanterna var över lag väldigt vaksamma på oss.

Arg elefant

Efter lunch åkte vi på ytterligare en safari. Nu var vi rätt så mätta på det hela och fotade inte så mycket. Mot slutet kom det ett par häftiga regnskurar så taket åkte på jeepen och då er man inte så mycket.

Här finns mycket the-plantage utmed vägen. Vi ser många kvinnor, som arbetar på fälten. Här finns också andra odlingar. Tror att det mest är ris.

Theplantage

Risodling

Vårbruk

Trafiken här liksom överallt annars är fruktansvärd. Var och en ser bara till sig själv och då gäller det att komma fram. Ingen tänker på vad som skall hända. Idag var det en bil som körde om bilen framför oss och mötte en buss. Jag tror att det bara var 10 cm tills de hade krockat och då hade vi också råkat illa ut.
Många bor i bambuhyddor klädda med lera, men det finns också ett och annat fint hus här.

Vi är på landsbygden nu och i morgon skall vi åka till en ö, Majuli, i Bramaputra, där vi skall bo i två nätter. Vi skulle egentligen bo där 3 nätter, men Indiens premiärminister skall komma och då blir vi utkörda.

Dag 10  20/3

Efter ett par timmar kommer vi fram till färjeläget, här är det kanska kaotiskt. Det går det inte att boka plats på färjan utan man hamnar i en kö. Nästa avgång är klockan 10:30 och den kommer vi inte med så beslut togs att boka en egen färja till en kostnad av INR 6 000. Det blev en hel del fripassagerare med på färjan. Färjan tog drygt en halv timme.

Trängsel

Parkering på millimetern

Majuli är världens största flodö. Vi bor i en trevlig bambulänga. Vårt rum är ett stort rum med tre sängar och handfat och sitt-toa men ingen dusch så vi får vänta några dagar med att duscha. Golvet är gjort av bambupinnar som är 6-7 cm breda och runda. Många springor i golvet. Vi har mattor, så det går hyfsat bra att gå där. Vi bor på ett s.k. Home-stay. Det är som ett Guest House. En familj sköter allt. Vi äter även här.

Här bodde vi

Det finns mygg

Badrummet

På eftermiddagen besöker vi ett Vishna kloster, Satra, det äldsta på Majuli som startade 1549. Från början fanns det 65 satras men idag finns det endast 22 varav i 7 av dem lever munkarna med sina familjer, men på de andra är alla munkar ogifta. Man börjar som munk vid ca 10-års ålder och lever där livet ut. Den munk som guidade oss har varit på klostret i 35 år och bara lämnat klostret en gång.

Alla klostren i Assam leds av en guru som har två undergurus efter sig i hierakin, när topp gurun avlider träder nästa guru in, samtidigt letar en kommitté upp en ny pojke som anses har den bästa astrologiska profilen och som tas till klostret och börjar sin utbildning för att en dag bli en ny guru.

Just nu sitter vi ute på altanen till vårt rum och hör fåglarna kvitta. Om en stund skall vi gå och äta middag. Det är helt mörkt ute. Det blir det vid 6-tiden på kvällen.

Altanen för avkoppling

Köket

Diskning

Dag 11 21/3

Natten var tuff för Gunnel, magen krånglar och hon fick ingen sömn. På morgonen fick Gunnel hjälp av våra läkare med antibiotika. Gunnel måste nu få i sig vätskeersättning för att återställa vätskebalansen.

Vi var båda hemma på förmiddagen, Gunnel för att kurera sig och jag fick tvätta lite underkläder.
Efter lunchen följde jag med gruppen, besök i två byar där det bor människor från Mising people, en tribe som tror på solen och månen.
Husen år byggda av bambu och är upphöjda ca 1,5 meter, detta p g a översvämningar som inträffar då och då men även för att djuren sover under husen på natten. I byn är det många kvinnor som arbetar med vävning annars är det fiske och jordbruk som gäller.

Spinnrock

Monpa-by

År 2012 hade man en översvämning som tvingade byborna med sina djur att ta sig upp på huvudvägen för att komma undan vattenmassorna och där fick man stanna i ca två månader tills vattnet sjunkit tillbaka.
Just nu var byvägarna hyfsade men man kan ju ana att under monsunen blir det väldigt dyngigt med lera över allt.
Gunnel har sovit hela eftermiddagen så det verkar som att magen åter är i balans men ingen middag i kväll

Dag 5 15/3
Nu sitter vi på tåget. Gick upp klockan halv fem i morse, så vi är lite trötta. Vi fick frukostpaket med oss, som vi nu ätit. Det är en upplevelse att åka tåg i Indien. Gott om folk, som överallt annars. Vi skall åka i 20 timmar. Vagnen vi åker i har aircondition så det är inte så varmt. Kackelackerna springer uppåt väggarna, så det blir nog inte så roligt att sova i natt. Jag avskyr småkryp.

Tåget går inte så fort, så man ser mycket av livet utmed järnvägen.  Vi åker genom Kolkatas utkanter. Här är det mycket fattigt. Folk lever i bästa fall i hyddor gjorda av plåt eller en presenning.
Vi åker först norrut och sedan österut.
Nu har vi kommit ut på landsbygden och solen har gått upp. Vi åker förbi odlingar och små byar. Det ser väldigt fridfullt ut såhär på morgonen. Man är redan ute och jobbar på åkern. Kan tänka att det blir för varmt uppåt dagen.
Nu har vi stannat vid en station och tåget fylls av folk som säljer allt möjligt, trollerigrejor, ficklampor, saris, överkast mm och mat så klart. Liv och rörelse!! Indierna är lätta att få kontakt med och många pratar bra engelska. Vi har fått både lunch och middag. Ris, grönsaksröra och kyckling eller ägg. Maten kommer i många små folieförpackningar.
Hyfsat gott, men svårt att äta, då det blir lite trångt. Vi bäddade vid niotiden i går och har sovit gott i natt. Kackelackerna har hållit sig i skinnet. Inga har stört oss.



Dag 6 16/3
Vi blev väckta klockan 4 i morse, då vi var framme I Guwahati. Folk sover överallt runt om stationen.

Hotellet där vi skall bo en natt har fungerande WiFi, så jag skall försöka uppdatera dagboken.
Vi har nu varit i Indien 5 dagar och hunnit acklimatisera oss. Man ser inte fattigdomen på samma sätt som tidigare. Den finns överallt men man blir immun.  Vi har varit ute och gått lite nu på förmiddagen, men det blåste rejält och mycket sand och damm flög omkring, nästan likt en liten sandstorm, så vi tog en tuk-tuk tillbaka till hotellet. Mycket trafik här också och det tutas hela tiden, så det är mycket oväsen också.

Trafikkaos

Elkaos

Kolkata: varmt, bilar bilar, trångt, gott om folk, fattigt, rikt. Mycket kan sägas om Kolkata.  Verkligen kontrasternas stad. Den riktigt överväldigar en när man kommer hit. Visst är vi beredda, men den tar ändå tag i en.
Taxin från flygplatsen in till hotellet tog 1,5 timmar. Massor av bilar och mycket köer. Här gäller det att inte vara rädd om sin bil. Då tar man sig fram fortast.
Har nu varit här i 2 dagar. Nätet fungerar inte på hotellet, men jag skriver ändå. Någon gång skall det väl fungera.
Första dagen sov vi mest. Det fanns inte mycket chans att sova på flyget så vi var rätt så trötta. Värmen gör ju sitt till också. Strax över 30 grader.
Igår gick vi mycket. Här har hänt en del sen vi var här sist för 6 år sedan. Spårvagnarna på gatan där vi bodde har gått  under jorden och är numera metro. Vandrarhemmet där vi bodde finns kvar och ser likadant ut som då. Vi hittade också en restaurang som vi besökte då och som fortfarande finns kvar.

Gatulivet i Kolkata är fantastiskt. Man gör allt på gatan. Äter, arbetar och sover. Fattigdomen är enorm. Många har ingenting utom kläderna de har på sig. Här säljer man allt.

Gatuliv

Barberare

Hans sitter nu och läser tidningen, där det bl.a. Finns en sida med äktenskapsannonser. Föräldrar söker maka/make till sin son/dotter. Annonserna är sorterade på kast, område, yrke, religion etc.
Då det varit problem med nätet enda sedan vi kom har jag inte kunnat publicera något.

Dag 3 i Kolkata har vi tillbringat tillsammans med ett par, som också skall vara med på vår resa, och en indisk man som de träffade igår. Först var vi på Victoria Memorial och sedan tog han oss till ett palats, som ägdes av familjen till en Maharadja.

Marble Palace (privatägt)

Familjen bor i delar av huset och resten visades för allmänheten. Det är ofattbart vilken lyx man levde i. Väggarna var klädda med tavlor av mer eller mindre kända konstnärer. Fantastiska kristallkronor hängde i taken,  som också var utsmyckade och även stora ljuskällor också gjorda av kristall. Tyvärr höll det på att förfalla. Fukten gör sitt och det behövs massor av pengar för att restaurera.

I kväll träffades alla, som är med på resan. Vi är 12 st och av dessa är vi 4 par, vilket vi aldrig varit tidigare och vi är fyrtiotalister allihop utom tre killar.

Dag 4 i Kolkata. Nätet fungerar fortfarande inte på hotellet. Vi har varit på sightseeing hela dagen. Kolkata sjuder av liv. Man kan inte vara oberörd. Vi ser mycket fattigdom, ibland undrar man hur människor överlever, men även rikedom.

Blomstermarknaden

Varit på blomstermarknaden, där det är liv och rörelse och mycket blommor. Man badar och tvättar sig i floden, där vattnet är mycket skitigt.

Gudinnan Kali

Vi har även varit i ett tempel ägnat åt gudinnan Kali och sett när de offrar en get. Inte precis i min smak, men väldigt intressant.


Efter Kali åkte vi till Jain-tempel. Raka motsatsen till Kali-templet. Rent och fint och skorna måste av om vi vill gå in.

Jain Tempel

När vi kom tillbaka till hotellet fungerade fortfarande inte nätet, men vi var rätt så arga och det hjälpte kanske, för efter 20 minuter så var problemet tydligen fixat. I morgon skall vi åka tåg till Guwahati, en resa på ca 20 timmar och vi åker tidigt i morgon bitti. Som ni ser så är det si och så med nätet, så vi får väl se när vi kan uppdatera nästa gång.